Vilka fisken kan ansluta sig?
MSC grundades för att hjälpa till att säkra tillgången på vildfångad fisk, nu och i framtiden. MSC:s miljöstandard omfattar alla söt- och havsvattensfisken som fångar vild fisk och vilda skaldjur. Vattenbruk omfattas däremot inte av MSC-programmet.
MSC har som målsättning att alla fisken som fångar vild fisk ska kunna delta i certifieringsprogrammet oberoende av storlek, skala eller ekologiska, geografiska samt tekniska aspekter. MSC har ett program som är speciellt utformat för att fisken i utvecklingsländerna ska kunna bli certifierade.
Hittills har många olika typer av fisken ansökt om certifiering – alltifrån mycket små fisken till mycket stora fisken. Här är några exempel på olika typer av fisken som har anslutit sig till programmet:
- Fisken med enstaka arter
- Trålfiske, långrev, skrapning, burar och tinor
- Sötvattens- och havsvattensfiske
- Kustnära- och offshorefiske
- Pelagiskt och demersalt fiske
Fisken runt om i världen har blivit certifierade. Se MSC-certifierade fisken på kartan.
MSC-certifieringen är ett frivilligt program, vilket innebär att fiskena själva väljer om de vill bli granskade. Ett fiske granskas inte mot sin vilja eller utan vetskap.
Kompensationsutsättning och liknande åtgärder
Dokumenten MSC’s policy on Enhanced Fisheries (policyråd nr. 10) samt TAB-direktiv D-001 (v2) (PDF, 72kb) klargör ett vanligt missförstånd kring MSC-programmets omfattning. Mellan å ena sida rent naturliga fisken och å andra sidan rena vattenbruk finns ett brett spektrum av fisken som gör olika insatser, t.ex. kompensationsutsättning och liknande åtgärder. Några av dessa fisken hamnar närmare vattenbruken och andra hamnar närmare naturliga fisken.
För att fisken som utnyttjar dessa typer av metoder ska falla inom ramen för MSC-programmet, måste de uppfylla samtliga kriterier i de tre rubrikerna nedan:
a. Länken till och skötseln av det vilda beståndet
i. Fisket måste vara beroende av fiskefångst från det fria i något stadium. Fisken kan tas oavsett på vilket stadium av sin livscykel den befinner sig, t.ex. ägg, larv, ung fisk till vuxen.
ii. Arten ska vara inhemsk i fiskets geografiska område.
iii. Det vilda bestånd som fisket är kopplat till måste upprätthållas genom naturlig avel.
iv. I odlingsbaserade fisken (fisken där man sätter ut ägg, larver och ung fisk från kläckerier och fångar dem som vuxna) får man inte använda sättfisk för att bygga upp utarmade bestånd.
b. Utfordring och skötsel av fisken
i. Man får inte kraftigt öka fiskens föda. Odlingsbaserade fisken får bara utfordra fisk tills den uppnått en angiven storlek innan man släpper ut den i det fria. Den största tillväxten äger sedan rum i det fria. "Angiven storlek" definieras här som högst 10 % av den genomsnittliga maxvikten hos vuxna, vilket innebär att minst 90 % av tillväxten sker i det fria. I odlingsbaserade fisken måste fisk och skaldjur hitta sin egen föda. Musslor (filterätare) som odlas på rep, hittar t.ex. sin egen föda och omfattas därför av programmet. Tonfisk som göds i fållor måste utfordras av människor och omfattas därför inte. Detta är för behålla ett "vilt" moment, till skillnad från den utfordring som sker i rena vattenbruk.
ii. I fångstbaserade vattenbruk (t.ex. musselfisken där man fångar unga vilda musslor som sedan odlas på rep) får man inte rutinmässigt tillsätta läkemedel.
c. Påverkan på livsmiljöer och ekosystem
i. Ändrad livsmiljö i dessa fisken kan betyda att man gör fysiska förändringar av havsbotten, älvriktning eller bygger särskilda konstruktioner. Dessa förändringar får inte medföra allvarlig skada på det naturliga ekosystemet. Det måste också vara möjligt att återställa livsmiljön eller ekosystemet till sitt ursprungliga tillstånd.
Från och med november 2011 ingår krav för Enhanced fiske i MSC:s certifieringskrav.
Mer information
Besök vår internationella hemsida för mer information om vilka fisken som omfattas av MSC:s program eller ladda ner TAB Directive D-001 (v2) (PDF, 72kb). För fullständig information om Enhanced fiske se MSC:s certifieringskrav.
