Miljöpåverkan
Fisket påverkar den marina miljön – och det gäller inte bara fiskbestånden. Känsliga habitat (fiskars levnadsmiljöer), hotade arter och den marina näringskedjan måste skyddas för att haven ska vara friska och produktiva. Miljöeffekterna är komplicerade, svåra att mäta och varierar mellan olika fisken.
Läs mer om hur MSC-certifierade fisken uppfinner nya sätt att vårda havsmiljön för kommande generationer:
- Främja god fiskeriförvaltning
- Teknologin på vår sida
- Bekämpa olagligt fiske
- Skydda havens mångfald
- Stoppa skadliga fångsmetoder
Främja god fiskeriförvaltning
Om fisken förvaltas på ett undermåligt sätt, kan miljöpåverkningarna fortsätta ohämmat. Icke-hållbara fångstmetoder har gjort fisk- och skaldjursresurserna – och med dem många människors försörjning – utsatta. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO, uppskattar att 11 av världens 15 viktigaste fiskeområden och 69 % av världens viktigaste fiskarter är på tillbakagång och kräver omedelbara åtgärder. Det är därför MSC:s certifieringsprogram lägger så stor vikt vid effektiv skötsel.
Ta detta exempel: Förvaltarna av det MSC-certifierade hokifisket i Nya Zeeland kräver att alla gruppmedlemmar undertecknar ett bindande avtal som garanterar att alla fartyg följer en gemensam kod för god skötsel. Koden anger hur varje fartyg ska minimera påverkan på havsbottnens livsmiljöer, sälar och sjöfåglar och ställer stränga krav på efterlevnad och rapportering, vilket gör att fiskena noggrant kan övervakas och förvaltas.
Teknologin på vår sida
Fisket sker i större skala än någonsin och får hjälp av teknologiska framsteg som särskilda ekolod för att lokalisera fiskar, kraftfulla motorer, fartygsfrysar, tankning till havs och vetenskaplig kartläggning av havsbottnen. Dessa framsteg gör fisket snabbare, säkrare och mer effektivt. Men utan kontroller kan effekterna på marina habitat, fiskbestånd och hotade arter öka. Uttaget har ökat 5-faldigt under de senaste 50 åren, från 19 miljoner ton 1950 till ca 90–100 ton 2000 (FN FAO). Utarmade, oproduktiva hav är inte bra för någon, men om teknologiska framsteg utnyttjas ansvarsfullt kan de gagna arbetet med att vårda marina resurser och habitat.
Ta detta exempel: Kvoterna i det MSC-certifierade Alaska pollock-fisket beslutas utifrån uppskattningar som görs med hjälp av modern datainsamlingsteknik och modellering. Observatörer på båtarna ger fångst- och bifångstinformation i realtid så att kvoterna inte överskrids. Dessutom vidarebefordras informationen till samtliga fartyg i fiskeflottan så att kaptenerna kan vidta åtgärder för att undvika områden med hög bifångst.
Bekämpa olagligt fiske
Olagligt fiske är ett stort globalt problem som skadar marina miljöer, underminerar lagliga fisken, hotar människors försörjning och äventyrar matsäkerheten i många länder. De kontrollåtgärder som har införts för att skydda haven, t.ex. fredade zoner, respekteras inte av alla och olagligt fiske är ett utspritt problem. Värdet på det olagliga, oreglerade och orapporterade fisket (IUU-fisket) har beräknats uppgå till mellan 10–23 miljarder USD vilket motsvarar mellan 11,06 och 25,91 miljoner ton (källa: MRAG 2008, The Global Extent of Illegal Fishing).
MSC:s certifieringsprogram bidrar till att bekämpa olagligt fiske. Vi kräver att alla fisken som medverkar i programmet kan visa att de uppfyller tillämplig lokal, nationell och internationell lagstiftning. Det är inte ens möjligt för lagliga fisken att bli certifierade om andra fartyg drivs olagligt i samma fiske och gör att fiskbeståndet överfiskas.
Dessutom genomförs revisioner av alla företag som förpackar och bearbetar MSC-märkta fisk- och skaldjursprodukter för att kontrollera att fisken kan spåras tillbaka till ett MSC-certifierat fiske. MSC:s spårbarhetsstandard för fisk och skaldjur bidrar till att hålla olagligt fångad fisk borta från försörjningskedjan.
Ta detta exempel: Det MSC-certifierade fisket av patagonisk tandfisk i Sydgerorgien använder modern teknologi för att stoppa allt olagligt fiske i dess vatten. Alla fartyg har en oberoende observatör ombord som övervakar fångsterna och rapporterar till de lokala myndigheterna. Man tillämpar ett strikt tillståndssystem för fartygen och överflyttning av fångster mellan fartyg tillåts inte. Det finns begränsat med landningsplatser och dessa övervakas noggrant. Varje kilo landad fisk registreras med hjälp av intrångsskyddad sattelitövervakning med hjälp av vågar ombord och GPS-lokalisering av fartyg. Tack vare att man ger fisk och skaldjur en streckkodsetikett när fångsten landas, kan man garantera att olagligt fångad fisk inte kan ta sig in i försörjningskedjan. Detta fiske är ett bra exempel på hur bra fiskeriförvaltning kan vända trenden med olagligt fiske och ersätta den med ett hållbart och välskött fiske.
Skydda havens mångfald
”Bifångst” är ett begrepp som används för att beskriva alla arter som av misstag fastnar i fiskredskap, d.v.s. sådana arter som fiskarna inte är ute efter. Det kan vara annan fisk, unga fiskar och arter som fåglar, sköldpaddor, koraller och marina däggdjur. För att uppmuntra fiskena att minska bifångsten har lagstiftarna i vissa länder gjort det olagligt att landa bifångst och fiskare måste kasta den tillbaka till havet, ofta död eller döende. I vissa fisken landas bifångster men kan inte säljas.
Det är stor variation mellan bifångstnivåerna i olika fisken. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO uppskattar att internationellt sett kastas nästan 7 ton bifångst tillbaka i havet av yrkesfiskare varje år. Det motsvarar ca 8 % av den globala fångsten från marina fisken. Förutom detta kan bifångst som inte kastas tillbaka uppgå till mycket högre nivåer. I några fisken är denna siffra mycket högre än målfångsten, ibland kanske 20 gånger högre än målfångstens vikt. I de flesta fisken är det svårt att helt utesluta bifångster, men det finns enkla och billiga åtgärder som fiskare kan ta för att minska bifångstens effekt på de marina ekosystemen.
Ta detta exempel: I det MSC-certifierade fisket av patagonisk tandfisk i Sygeorgien minskades bifångsten nästan till noll när man införde torilinor, d.v.s. linor med färglada remsor bakom fartygen och började slänga fiskhuvuden på avstånd från farliga fångstlinor. I brunräkfisket i Crangon – som inte har certifierats enligt MSC-standarden än – prövar fiskarna nya nät med större maskor för att minska bifångsten av rödspätta.
Stoppa skadliga fångstmetoder
Några av våra största miljöproblem orsakas av skadliga fiskemetoder. Två av de mest skadliga metoderna är fiske med cyanid respektive fiske med sprängämnen. Enligt den första metoden används en cyanidlösning för att bedöva fisken så att den blir lättare att fånga och enligt den senare metoden används t.ex. dynamit för att döda fisken så att den flyter på ytan och lätt kan ”håvas” in med nät. Dessa fiskemetoder är urskiljningslösa och kan ha förödande effekter på marina arter och habitat. Båda dessa fångstmetoder är exkluderade från MSC-certifiering, eftersom de inte kan kontrolleras eller hanteras på ett hållbart sätt.
Alla fiskemetoder påverkar den marina miljön, men fisken som har certifierats enligt MSC:s miljöstandard för ett välskött och uthålligt fiske måste visa deras påverkan är minimal och att fiskena är välskötta. Bottentrålning tas ofta upp som exempel på en skadlig fångstmetod, men fisken som använder bottentrålar är inte exkluderade från MSC-programmet. Tvärtom är MSC-programmet öppet för alla fisken som är hållbara, välskötta och har väl fungerande mekanismer för kontroll och genomförande.
Du kan hjälpa de MSC-certifierade hållbara fiskena genom att titta efter den blå miljösymbolen när du köper fisk och skaldjur eller äter på restaurang. Läs mer om var man köper MSC-märkta fisk- och skaldjursprodukter.
