Östersjön kännetecknas av unika fysiska förutsättningar, där saltvatten möter sötvatten och där vattenomsättningen går långsamt. Här fördjupar vi oss i hur just dessa egenskaper skapar en miljö som både är unikt artrik och samtidigt mycket känslig för förändringar.
Ett hav fullt av liv, från plankton till tumlare
Östersjön rymmer en imponerande mängd liv för att vara ett så litet och grunt hav, från mikroskopiska plankton och fiskar till sjöfåglar, sälar och den lilla, akut hotade tumlaren. Då salthalten gradvis minskar från söder till norr finns marina arter främst i de saltare sydliga områdena, medan sötvattensarter dominerar längre norrut.
När för mycket näring rubbar balansen (eutrofiering)
Tyvärr påverkas artrikedomen i Östersjön allt mer av mänsklig aktivitet. Under många årtionden har näringsämnen från jordbruk, avlopp och industri runnit ut i havet och orsakat ”eutrofiering”, som är en process där överskott av näring fungerar som gödningsmedel och leder till omfattande algblomningar. När dessa alger sedan dör och sjunker till botten bryts de ned av bakterier, vilket förbrukar syre i djupare vattenlager och lämnar delar av havsbotten nästan helt livlös.
Miljögifter i fisk från Östersjön
Viss fisk i Östersjön innehåller spår av miljögifter som dioxiner och PCB:er. Dessa ämnen tillfördes havet främst under tidigare årtionden av industriell verksamhet och bryts ned mycket långsamt, vilket gör att små mängder fortfarande kan finnas kvar i vissa arter idag. Med tiden har skärpta miljöregler och renare produktion minskat tillförseln kraftigt, och nivåerna i många arter har också sjunkit. Ämnenas långsamma nedbrytning gör dem ändå till en viktig del av hur Östersjöns miljötillstånd övervakas och bedöms.
Eftersom dessa ämnen lagras i fettvävnad över tid kan de påträffas i många av Östersjöns fiskarter. De högsta halterna återfinns dock oftast i sill/strömming och lax, eftersom dessa arter är fetare och, i laxens fall, lever längre. Därför ger nationella myndigheter särskilda kostråd för just dessa fiskarter. Som tidigare nämnts har Östersjöns karaktär som ett litet och delvis slutet hav gjort att föroreningar stannar kvar länge i miljön, vilket bidrar till de nivåer som fortfarande kan uppmätas. Långsiktig miljöövervakning visar att halterna gradvis har minskat under de senaste decennierna, även om de i vissa fall fortfarande är tillräckligt höga för att motivera fortsatta kostråd från nationella myndigheter (Livsmedelsverket).
En kort översikt för 2024/2025:
- Enligt Livsmedelsverket rekommenderas gravida, personer som planerar graviditet samt barn att begränsa konsumtionen av vissa fiskarter, till exempel större Östersjösill/strömming och vild Östersjölax, till endast några få portioner per år. I Finland rekommenderas samma målgrupp att äta dessa arter högst en gång varannan månad.
- Övriga vuxna kan i många fall äta dessa fiskar oftare, i vissa länder upp till omkring en gång i veckan (till exempel i Sverige), beroende på nationella riktlinjer.
- Odlad fisk, torsk, skarpsill och många andra arter innehåller generellt mycket lägre halter av dioxiner och PCB:er och omfattas därför inte av samma restriktiva kostråd i de flesta länder.
Råden skiljer sig något mellan länder, men bygger på samma princip: att ta del av fiskens näringsmässiga fördelar samtidigt som intaget av vissa Östersjöarter anpassas för befolkningsgrupper som är mer känsliga för miljögifter.
Källor:
/1920x1080-px/demersala-och-pelagiska-fiskar-i-ostersjon4bd13954718a4579b4923a66a94c3575.tmb-labelhome.jpg?Status=Master&Culture=sv&sfvrsn=5b7c58_1)
Fiskarna i Östersjön
Hur klimatförändringar och övergödning påverkar Östersjön
Idag är de största utmaningarna för Östersjön kopplade till klimatförändringar och fortsatt övergödning. Sedan 1980-talet har Östersjön dessutom värmts upp snabbare än något annat kusthav i världen. När ytvattnet blir varmare blir det också lättare, vilket förstärker den redan starka skiktningen mellan vattenlagren, den så kallade haloklinen, och gör att havet bildar stabila lager som blandas dåligt. Detta försvårar i sin tur möjligheten för syrerikt ytvatten att nå de djupare delarna av havet. Varmare vatten kan dessutom hålla mindre syre från början, vilket ytterligare begränsar hur mycket syre som når de djupa vattnen.
Mer nederbörd, mer avrinning och förändrade förhållanden
Samtidigt påverkar förändringar i nederbörd och flöden från floder hur mycket sötvatten och näringsämnen som rinner ut i Östersjön. Under de senaste åren har de norra delarna av regionen fått mer nederbörd, och vintrarna medför högre flodavrinning. Detta kan förändra salthalten och de förhållanden som fisk samt bottenlevande arter är beroende av för lek och överlevnad.
Miljöregler gör skillnad – men långsamt
Miljöregler som införts under de senaste årtiondena har bidragit till att minska föroreningar och näringstillförsel, och i vissa områden förbättras förhållandena långsamt. En stor del av framstegen när det gäller att minska utsläppen från avloppsvatten kommer från EU:s avloppsdirektiv, Urban Waste Water Treatment Directive (UWWTD), som antogs 1991 och krävde att länderna runt Östersjön uppgraderade sina reningsverk och minskade utsläppen av näringsämnen. År 2024 enades EU om en ny, uppdaterad version av direktivet, som inför ännu striktare krav på avskiljning av kväve och fosfor under de kommande åren. Samtidigt har strängare regler för användning av gödselmedel och förbättrade jordbruksmetoder i regionen minskat mängden näringsämnen som når havet. Detta har i sin tur lett till att flera delområden, bland annat Finska viken, visar tydliga minskningar i tillförseln av kväve och fosfor, vilket visar att samordnade åtgärder kan göra skillnad. Återhämtningen är dock ojämn och kan ta lång tid eftersom vattenutbytet mellan Östersjön och Nordsjön är mycket långsamt.
Fiskbestånden visar fortfarande effekterna av långvariga påverkansfaktorer
Trots dessa förbättringar är de ekologiska effekterna av långvarig påverkan fortfarande tydligt synliga i Östersjöns fiskpopulationer. Många fiskbestånd har minskat till en bråkdel av sina historiska nivåer, och fisk som fångas idag är ibland mindre, i sämre kondition och visar tecken på stress. Denna typ av förändringar i fiskarnas storlek, hälsa och beståndsnivåer påverkar hela ekosystemet, fiskerinäringen och möjligheten för länderna runt Östersjön att förlita sig på lokalt fångad fisk för livsmedel och försörjning.
Ett gemensamt ansvar för framtiden
Situationen visar hur nära sammankopplade naturen och mänskliga aktiviteter är. Att skydda Östersjön kräver samarbete mellan regeringar, näringsliv, forskare och lokalsamhällen, vägledda av tydlig och vetenskapligt baserad kunskap. Med fortsatta gemensamma insatser kan förhållandena i Östersjön förbättras över tid och bidra till en mer motståndskraftig och produktiv marin miljö för kommande generationer.
Hur mår fiskarna i Östersjön?
/1920x1080-px/current-status-of-stocks9c957336ba134f34b0b54ac5587af447.tmb-labelhome.jpg?Status=Master&Culture=sv&sfvrsn=6c863c45_1)