Det är ett brådskande behov av ett kvotsamarbetsavtal för nordöstra Atlanten

Överutnyttjande i nordöstra Atlanten

Mellan 2016 och 2021 har de sammanlagda fångsterna av makrill, Atlanto-Scandian-sill och blåvitling överstigit vetenskapliga rekommendationer med mer än 4,5 miljoner ton – fisk som, om vetenskapliga råd hade följts, borde ha lämnats kvar i havet.

Beslutsfattare från de berörda fiskeländerna måste nå en överenskommelse om fördelningen av framtida fiskekvoter för varje av dessa viktiga bestånd. Detta är det enda sättet att säkerställa att framtida fångster hålls inom vetenskapligt rekommenderade gränser och inte äventyrar hälsan hos dessa bestånd.

 

Överfiske i nordöstra Atlanten

States consistently setting quotas beyond scientific advice

While states agree that a Total Allowable Catch in line with scientific advice is needed, they have repeatedly failed to agree how to share this catch between them. Instead, each state is setting an individual quota, with the sum of these individual quotas being consistently higher than the sustainable catch limit advised by the International Council for the Exploration of the Sea (ICES).

This has led to overexploitation of these key stocks, threatening their future sustainability. In 2021, combined catches exceeded ICES advice by 31% for Atalanto-Scandian herring, 27% for mackerel, and 23% for blue whiting.

Vetenskapliga råd måste följas för att säkerställa långsiktig hälsa hos fiskbestånden.

Att säkerställa friska pelagiska fiskbestånd för framtida generationer kan endast uppnås genom en överenskommelse om kvotsamarbete som säkerställer att bestånden fiskas i enlighet med vetenskapliga råd. Ansvaret för detta vilar i händerna på några av världens rikaste länder. De har tillgång till rikliga data om bestånden och vetenskaplig expertis, samt är högt utvecklade när det gäller fisketeknik, kontroller och efterlevnad. Det är deras ansvar att förvalta dessa delade och offentliga naturresurser hållbart - för branschens, samhällets och vår planets bästa.

De tre viktigaste pelagiska fiskbestånden delas av Europeiska unionen (EU), Norge, Island, Storbritannien (UK), Färöarna, Grönland och Ryska federationen. Dessa stater bildar parterna i Nordostatlantiska fiskeriorganisationen (NEAFC). De är ansvariga för att fastställa en total tillåten fångstmängd i enlighet med vetenskapliga råd från ICES. Av yttersta vikt är att dessa stater också måste komma överens om nationella kvoter för att dela den totala tillåtna fångstmängden mellan sig.

Hotade fiskebestånd

Även om de tre pelagiska bestånden i nordöstra Atlanten är kända för att ha höga fluktuationer i beståndets biomassa över tid, har deras populationer visat en övergripande nedåtgående trend de senaste åren. Den märkbara minskningen av Atlanto-Scandian-sillens population är särskilt oroande, med en minskning på 36% under det senaste decenniet. Denna bestånd kollapsade på 1960-talet på grund av överfiske och återhämtade sig endast efter 20 års begränsad fångst. Kollapsen av dessa bestånd skulle orsaka enorm skada på marina ekosystem i regionen. Det skulle också innebära förlusten av en värdefull livsmedelskälla för konsumenter och hota säkerheten för dem som arbetar inom den pelagiska fiskerinäringen.

Beståndsförvaltning under tider av klimatförändring och politisk instabilitet

Politiska utmaningar som Brexit och kriget mellan Ryssland och Ukraina, samt den förskjutande fördelningen av fiskbestånd, påskyndad av klimatförändringarnas påverkan, gör förhandlingar mellan fiskeländer svårare. Men det är precis de utmaningarna som också gör behovet av anpassningsbar och hållbar fiskeriförvaltning och långsiktiga avtal än viktigare.

Återkallande av MSC-certifiering

En robust beståndsförvaltning, kvoter baserade på vetenskapliga rön och samarbete mellan alla fiskeländer är viktiga komponenter i en effektiv och hållbar ramverk för fiskeriförvaltning. De är också centrala krav enligt MSC:s fiskeristandard.

Bristen på kvotsamarbetsavtal har resulterat i att alla MSC-certifierade fiskerier för makrill, Atlanto-Scandian-sill och blåvitling i nordöstra Atlanten har suspenderats och förlorat MSC:s miljömärkning.

Trots fiskarnas ansträngningar kan deras metoder inte certifieras som hållbara utan effektiv fiskeriförvaltning på plats. Detta kräver att regeringar säkrar kvotsamarbetsavtal i linje med vetenskapen och inbäddade i robusta förvaltningsplaner. Endast genom effektiva beståndssamarbetsavtal kan vi säkerställa långsiktig hälsa för dessa bestånd för kommande generationer.

Ett hållbart kvotsamarbetsavtal är också en viktig förutsättning för eventuell omcertifiering av makrill, Atlanto-Scandian-sill och blåvitling i nordöstra Atlanten enligt MSC-standarden.

---

---